Vissa dagar är det rent förgjort att skriva vissa texter, beroende på sviktande dagsform, dåligt väder eller allmänt sänkt immun- och mentalförsvar…
Jag skulle bara skriva en kort recension av en bok, hur svårt kan det vara? Tydligen ganska svårt. Otäcka tvivel radade upp sig på led och turades om att örfila mig. Där fanns rädslan att såra någon (författaren inte minst, men även eventuella läsare av recensionen ifråga). Och när jag väl tänkt den tanken så vaknade en annan; att jag är för jävla snäll för att leka kritiker. Sen kom tvivlet på uppdragsgivaren som bett om recensionen. Hur omdömeslös får man bli? Och som grädde på moset tvivel kring författaren till boken, som varit så ogin att han eller hon skrev den från första början.
Värst av allt är förstås den befängda självcentrerade rädslan att framstå som helt dum i huvudet för att jag inte förstått något, missat något eller feltolkat något. Ja jösses. Undrar förresten om man ens kan missuppfatta en läsning av en skönlitterär text? Ja, ja. Som tur är inser jag alltid – förr eller senare – att alternativet är att hålla käften, att tacka nej, att tystna, att fega. Och det är ju inte ens ett alternativ. Så ja, recensionen kom iväg som den skulle, och fan vet om inte solen går upp imorgon också, trots allt.
Postat den9 november, 2011
0